Hultet Ranch

Hultet Ranch

Om Bloggen

Berättar hur det gick till då vi blev med Robot. Hur vi tänkte, planerade inför bygget, under bygget och när det äntligen blev klart...och hur det sedan fungerar för oss. Vill du vara med från början? Klicka på 1 under Kategorier.


Lär känna Drängsmarkarna

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Tue, April 03, 2012 23:18:06

Kjelle höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen i morse, av skratt, när han läste Drängsmarks "kvartalstidning" - Sågbladet.

Där hade Redaktör´n kåserat över Drängsmarkarna, under parollen "Bakom redaktörens pannben"...återger här detta kåseri ordagrant, så ni ska lära känna dem, och framför allt, känna igen, en Drängsmarkare när ni ser en!

"I folkmun har personer från Drängsmark kallats "långarmedrängsmarkare". Med all rätt. Granskar man folk från orten så syns fenomenet tydligt. En del går helt ogenerat omkring med armarna dinglande efter sidan, medan andra försöker dölja sitt ursprung genom att ha händerna i byxfickan eller kroniskt gå och stå med armarna i kors framför buken.

Förr i tiden, före maskinernas erövring av arbetstillfällena, var Drängsmarkare populära drängar vid potatisupptagning. De gick raklånga och plockade potatisen med bägge händerna. Aldrig hördes de klaga över ryggbesvär.

Kvinnor i norra Västerbotten har vittnat om Drängsmarkskarlarnas speciella kramförmåga. Som att hamna i en boaorms omfamning, har några uttryckt det.

Innan bilbälteslagen fanns, var det vanligt att man placerade ut Drängsmarkare i mitten av baksätet, som en säkerhetsdetalj. Med sina värmande och kraftiga armar höll de ledigt två personer på plats. Speciellt populärt var det vid resor, till och från dansevenemang.

Personer i väst och slipover hade ofta släktband till Drängsmark. Ingen stickerska hade råd, tid eller ork att sticka så långa armar att de räckte till "långarmedrängsmarkarna". Det moderna t-shirt modet har tacksamt anammats i bygden.

Uppgifterna är hämtade i gränslandet mellan fabulering och sanning och är fullt trovärdiga".

Hälsningar n Melker

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post55