Hultet Ranch

Hultet Ranch

Om Bloggen

Berättar hur det gick till då vi blev med Robot. Hur vi tänkte, planerade inför bygget, under bygget och när det äntligen blev klart...och hur det sedan fungerar för oss. Vill du vara med från början? Klicka på 1 under Kategorier.


Lär känna Drängsmarkarna

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Tue, April 03, 2012 23:18:06

Kjelle höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen i morse, av skratt, när han läste Drängsmarks "kvartalstidning" - Sågbladet.

Där hade Redaktör´n kåserat över Drängsmarkarna, under parollen "Bakom redaktörens pannben"...återger här detta kåseri ordagrant, så ni ska lära känna dem, och framför allt, känna igen, en Drängsmarkare när ni ser en!

"I folkmun har personer från Drängsmark kallats "långarmedrängsmarkare". Med all rätt. Granskar man folk från orten så syns fenomenet tydligt. En del går helt ogenerat omkring med armarna dinglande efter sidan, medan andra försöker dölja sitt ursprung genom att ha händerna i byxfickan eller kroniskt gå och stå med armarna i kors framför buken.

Förr i tiden, före maskinernas erövring av arbetstillfällena, var Drängsmarkare populära drängar vid potatisupptagning. De gick raklånga och plockade potatisen med bägge händerna. Aldrig hördes de klaga över ryggbesvär.

Kvinnor i norra Västerbotten har vittnat om Drängsmarkskarlarnas speciella kramförmåga. Som att hamna i en boaorms omfamning, har några uttryckt det.

Innan bilbälteslagen fanns, var det vanligt att man placerade ut Drängsmarkare i mitten av baksätet, som en säkerhetsdetalj. Med sina värmande och kraftiga armar höll de ledigt två personer på plats. Speciellt populärt var det vid resor, till och från dansevenemang.

Personer i väst och slipover hade ofta släktband till Drängsmark. Ingen stickerska hade råd, tid eller ork att sticka så långa armar att de räckte till "långarmedrängsmarkarna". Det moderna t-shirt modet har tacksamt anammats i bygden.

Uppgifterna är hämtade i gränslandet mellan fabulering och sanning och är fullt trovärdiga".

Hälsningar n Melker

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post55

Man ska aldrig planera...

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Sun, April 01, 2012 01:18:44

...inte ens nåt så simpelt som att gå i säng i hyfsad tid, en lörda´ kväll! Tittade nyss förbi kvigan som har kalvningstid...jaha, idag faktiskt, för klockan har just passerat 1-snåret. Hon såg aningens kalvsjuk ut, så jag tittade lite extra på henne och hon krystade till och splash...inget snack om saken...hon har tänkt kalva! Så det är väl bara att skippa planen på att gå i säng "tidigt"...i natt också...har man nattpassen så har man!

Bissy, namnet har just ikväll flera aspekter...vattnet gick sekunden efter!

Andra damer i lagår´n är inte lika upptagna, de tar igen sej i de mest märkliga ställningar...

Skrållan djupt försjunken i sömn...

...hon ligger nästan alltid och sover på detta vis

Man kan ju undra om det verkligen är skönt?

Andra ligger i vad som ser ut som en skönare ställning...

Henrietta dreglar i sömn, undrar vad hon drömmer om?

Själv får jag väl drömma vidare om en tidig kväll...dags kolla till den kalvningssjuka bruden därute...

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post54

Kärt barn...

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Mon, March 12, 2012 02:15:33

Låt mej få presentera Maja...en ko på lite drygt 3 år som fick sin andra kalv idag...eller snarare igår... (har suttit i ett kvarts dygn och bestämt vilka tjurar jag ska använda till korna de närmaste månaderna, så jag har inte haft koll på att klockan blivit så sent!)

Maja köpte vi som dräktig kviga, från Norrbotten. Ganska stilig men lite skygg där hon var i lösdriften på kvighotellet. När vi efter en månads bekantskap skulle sätta på henne halsbandet, fick hon snabbt smeknamnet Tjoller-Maja. Vi höll på i nästan en timme...hon var väldigt nyfiken, men ett riktigt tjoller...vågade inte stå stilla så pass länge att vi fick sätta fast halsbandet. Men skam den som ger sej...uthålligast vinner!

Hon kalvade en dödfödd tjurkalv och var inte särskilt brydd över det. Att lära sej roboten var inget problem, ej heller kraftfoderstationerna....tills vi bytte stationer. De nya uppförde sej inte alls som de gamla...man fick en grinda bakom sej! Livsfarligt...tyckte fröken som nu även fick namnet Fjant-Maja.

Under året som gått har hennes smeknamn alternerat en del, beroende på hennes uppförande...Tjoller-Maja, Fjant-Maja, Stilig-Maja, Tok-Maja... ibland till och med bara Maja...men idag har har hon fått ännu ett namn...

Hon har senaste dygnen tillbringat några nätter i kalvningsboxen, inför den förestående kalvningen. I boxen bredvid har det varit två kalvar, som föddes för en vecka sedan. Maja har med intresse kollat in dessa små och med lågt muande pratat med dem. När hon idag kalvade var hennes egen kalv helt ointressant... hon trodde baske mej att hennes kalvar var i boxen bredvid, inte dendär blöta lilla saken som låg och skakade! Istället för att slicka sin nyfödda dotter, står hon tätt intill de andra små och pratar mamma-prat med dem...vilken Knas-Maja!

Stilig tycker jag Maja är, men den kära damen har många namn!

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post51

Mjölkkornas dag?

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Wed, March 07, 2012 23:07:15

Har funderat lite mer idag...vem är det egentligen som jobbar hårdast och har högst krav på sej, i lagår´n? Bonden eller korna? Borde det inte införas en Mjölkkornas dag...också?

Korna förväntas vara i topptrim 7 dar i veckan, producera på topp hela tiden. Hon ska stoppa i sej enorma mängder grovfoder, äta upp sitt tilldelade kraftfoder, dricka uppemot 100 l vatten, kanske mer om det är varmt ute. Varje tugga grovfoder hon äter, ska hon idissla x antal gånger, för att bearbeta gräset och efter en lång procedur i den komplicerade "kistan" blir det mjölk. (Okej...detdär var aningen förenklat!)

Damerna sover inte många timmar per dygn, trots att de ligger... Nää, de jobbar som bäst när de ligger ned...och tur är väl det! Men man kan inte vara på topp alla dagar, man måste få ta igen sej emellanåt och hämta nya krafter.

Idag har brudarna här hemma tagit det lite lugnt...(då blir jag orolig att de är sjuka, börjar fara runt med termometern och tempa dem.) Kanske var inte grovfodret lika gott som igår, kanske är de bara lite sega, jag vet inte...

Nu var det dock inte alla brudar som tog det lugnt...Sally, som tillhör det yngre gardet, försökte få igång någon...i sina "upplivarförsök" tog hon i så hon körde ikull! Jag skrattade lite åt henne, för hon såg aningen förvånad ut, när frambenen försvann för henne! Kanske var det därför hon lite senare försökte mucka med min spånkärra?

Sen kom Emma och hakade på...Spånkärran kan man i princip aldrig lämna obevakad...inte om man vill behålla den på alla fyra hjulen med spånet i behåll! När de inte fick ge sej på spånkärran så började de med "vem är starkast-leken"...öga mot öga och panna mot panna. Tänkte jag skulle fota dem "in action", men då blev det plötsligt intressantare att kolla vad jag höll på med.

Sally (brukar ha "sängkammarblick"), nu med oskyldig uppsyn

Emma, den andra "kombattanten"

Sen kom förstås Diana, som alltid kommer och kollar när det händer något...

Diana...vars motto är alltid redo!

Zira, hon stod lugnt i "stridens hetta"...vet inte ens om hon tog notis om småbrudarnas "fajt"...hon är inte den som jagar upp sej i onödan...om hon inte blir förnärmad. Vilket hon blev för ett tag sen...en av "småttingarna" gav sej på henne i ett ögonblick av dålig balans eller nåt, så Zira, den stora, ståtliga, högrangade damen flög ikull! Detta tilltag gick hennes ära förnär, så hon ilsknade till och jagade den förskräckta ynglingen runt lagår´n...tror inte att den unga damen gör om samma misstag igen!

Zira, stor och stilig!

  • Comments(5)//www.hultet.com/#post50

Bondens dag?

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Mon, March 05, 2012 01:27:31

Har filosoferat lite över livet idag...om oss bönder i synnerhet. Vilka krav som ställs på oss med alla EU-papper (snart dags för SAM-ansökan), vi ska uppfylla alla möjliga och ibland omöjliga krav, rapportera allt möjligt i tid, ställa upp på diverse undersökningar (nu senast fick jag en påminnelse om att jag inte fyllt i en undersökning om hur jag vill att framtidens ko ska vara).

Vi ska ta hand om våra djur så klart, vi ska ha djuröga (annars kan man hyra in en person som kommer och "frågar kon" åt dej), vi ska vara maskinkunniga, teknikkunniga, datakunniga, svetskunniga, foderkunniga, uppfinningskunniga...enkelt uttryckt, kunniga på allt möjligt...å inte att förglömma...överlevnadskunniga!

Tack och lov levererar vi mjölk till Norrmejerier, som har lovat oss producenter att vi ska få lite mer betalt för mjölken än andra i landet (TACK alla ni som köper Norrmejeriers produkter!). Arla sänkte härom dagen betalningen till sina bönder, igen. Vi har också fått sänkt pris för vår mjölk, men Arla betalar ännu sämre. Så det gäller att vara överlevnadskonstnär, för priserna på allt möjligt annat som vi behöver köpa till våra kor, det sjunker då väldigt sällan!

Hur som helst så kom jag idag fram till att vi bönder är fantastiskt duktiga! Vi kan med all rätt slå oss för bröstet och säja "fy f-n va vi är bra", precis som studenterna då de tar examen...för hur många av er andra skulle vilja kunna alla dessa kunnanden jag nyss räknat upp, arbeta 7 dagar i veckan, många fler timmar än 8 per dag, och inte tjäna storkovan?

(Tro nu inte att jag klagar...det gör jag inte...finns inget jag hellre skulle vilja göra än det jag gör...i praktiken, lever för mina kor...)

Jag har i alla fall kommit fram till att det borde finnas en BONDENS DAG...det finns ju alla möjliga andra dagar....Internationella Pizzans dag (1/1), Mjölkens Dag (1/6), Vänsterhäntas Dag (13/8)...så varför inte Bondens Dag??

Förutom mina filosofier så har jag konstaterat att jag har ett gäng "stalkers" i lagår´n...närmare bestämt 4 damer som har kalvat de senaste dagarna. Så fort de sett mej i närheten av grindan som leder till kalvningsboxarna, kommer de springande och vill jag ska släppa in dem till sina kalvar. Vissa är mer "brutala" än andra...Henrietta är en väldigt "fysisk" stalker...hon tror att jag fattar bättre om hon kör upp sin mule 2 cm från mitt ansikte och stirrar mej stint i ögonen. Nu råkar det ha blivit ännu mer tillökning idag, så alla damer kan tyvärr inte få komma till sina kalvar...Henrietta protesterar högljutt mot detta...hon tror dessutom att man kan komma sej till kalvavdelningen genom roboten...har sprungit in i roboten otaliga gånger, (och blivit avvisad, för man kan inte mjölkas var annan minut). Vi har kört klövbad idag, så Henrietta har garanterat lagår´ns renaste klövar!

Klövtvätt med såpvatten i första baljan, sedan madrass med klövvårdande medel. Bella heter modellen som passade på att göra såpvattnet skitigt!

Tänkte avsluta med en liten bild på min kära Stjärna...hon gillar att höra hur vackra ögon hon har! smiley

Stjärna ville gärna bli fotad idag...Henrietta tittar fram för att påminna mej om att hon också finns

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post49

Avslöjande teori

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Fri, March 02, 2012 01:27:10

Nu har sista "köpes kvigan", Diana, kalvat! Föga överraskande blev det en gosse... :-o Av 26 inköpta kor och dräktiga kvigor blev resultatet 6 kvigkalvar och 20 gossar! Helt otroligt...men, jag tror mej veta hur detta har gått till! När Viking könssorterat sperman (alltså skiljer x och y från varann) för att sälja X-Vik, så man får kvigor när man seminerar, då skickar de "atslappe" ( det som blev över) till Norrbotten! De får, i ordets rätta bemärkelse, tjursperman som blev över!!smiley

Diana har minsann inget fel på modersinstinkten

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post48

Äntligen är helgen över!

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Mon, February 27, 2012 01:30:22

För några veckor sedan fick vi, för första gången, några kor som drabbats av klövspaltsinflammation. Troligen smittades de vid klövverkningen, några dagar tidigare, eftersom vi inte haft det förr. Vi behandlade damerna i fråga och andades ut när de inte blev fler.

I torsdags var det en sinko och en annan dam som hade ont och feber = behandling.

Lördag kväll var det bara att ringa veterinären igen, nu var det 4 st som hade svullet ben, haltade och feber...+ Disa, som inte kunde öppna munnen, för hon hade en käkböld och var jättesvullen över hela kinden... Det var hyfsat enkelt att hålla sej för skratt på lördagsnatten, då vi sent omsider kom in från lagår´n.

Söndag morgon var jag inte ens särskilt intresserad av att stiga upp, än mindre att gå ut i till brudarna...kunde lika gärna vara ett gäng till med hälta och feber därute...hade drömt att gamla Kicki blivit sjuk.

Nu är det ju så att det inte bara är att strunta i att gå ut till dem...de lever ett fritt liv förvisso, men under (ständig) tillsyn.

Vi har troligen några jobbiga månader framför oss, klövspaltsinflammation är väldigt smittsamt, och det brukar visst inte ge sej förrän alla mottagliga damer har fått en "lämplig" dos av smitta. Vi ska byta ut utgödslingen om 1-2 veckor och då ska vi försöka sanera skrapgångarna med högtryckstvätt och kalk. Kanske finns nån som är intresserad av att komma och hjälpa till? smiley

Söndagen har förflutit med manuell klövdusch och därefter fotbad (för damerna), utan nya klövspalter, tack och lov! Men det är skönt att helgen är över...det är framför allt mycket billigare att ringa veterinären på veckodagar, om det skulle behövas!

  • Comments(0)//www.hultet.com/#post47

Sol i sinnet...

Livet efter ByggetPosted by Lotta Gustafsson Wed, February 22, 2012 01:18:17

Tänk vad lite som behövs för att man ska vakna till liv och plötsligt få en kanondag...en kram av någon man inte träffar så ofta, ett telefonsamtal som gör en glad eller ett brev med posten adresserat till "snygga blondinen" (okej..det sista gällde inte mej :), en puss i nacken av en ko som just druckit iskallt vatten, eller bara att solen tittar fram mitt i en lååång vinter. Vilket faktiskt hände för andra dagen i rad idag! Eller var det tredje??

Dagens sol fick mej att hitta någon slags "städiver", nu var det banne mej dags att få bort "lite" damm och gammalt spån! Skottade bort mer än två kubikmeter spån...kan inte begripa hur det kan komma sej att spånet jag ströar liggbåsen med, på något vis vandrar uppåt och hamnar framför liggbåsen, trots att jag varje dag skrapar ned allt spån...vet att andra också har påtalat detta märkliga fenomen. Började sopa väggarna men där gick gränsen för hur långt städivern sträckte sej...höll på att få dammlunga när allt hamnade på mej.

Funderade för ett ögonblick på om jag skulle släpa in industridammsugaren och dammsuga väggarna...tror dock inte brudarna skulle uppskatta det, för den "poffar" högljutt var 20 sekund eller nåt. Väggen får vänta...det fick bli en vanlig hederlig kvast för det som inte gick få bort med spade i fotnivå.

Skiner solen imorgon så kanske fönstren får sej en omgång? Vi får väl se...Jag vet en bonde som har två tjurar som sköter "fönsterputsandet", en tjur ligger bekvämt och idisslar och den andre ställer sej på den liggande gossen för att komma upp i lämplig arbetshöjd...säj det en nöt tunga inte klarar... De är även fenomenala på att "fixa" frisyrer! :-)

Här ligger 4 Älvsby-brudar på rad...Stjärna, Diana, Diana och Ronja! Observera det, nästan, rensopade golvet framför dem smiley

  • Comments(1)//www.hultet.com/#post46
« PreviousNext »